Vasaloppet 2008

Så har vi testat att åka det riktiga vasaloppet också - en rätt intressant upplevelse kan man säga. Att försöka sammanfatta det hela är inte heller så lätt. Jag är inte nöjd med resultatet, med tanke på att jag missade mitt mål med 30 minuter och dessutom har halkat bak till led nr6. Samtidigt så är det bara positiva känslor jag kommer ihåg när jag tänker tillbaka på själva loppet. Jag minns knappt någon trötthetskänsla eller smärta, fastän jag vet att jag var riktigt seg i Hökberg och att min armbåge trilskades ända från start. Men, jag var aldrig i närheten av gråtfärdig som jag varit vissa andra år. Att det sedan påstås att det var det tuffaste loppet på 25 år, det vet jag inte om jag kan hålla med om. Visst, det var tufft på så sätt att det var omöjligt att valla. Fäste var inte att tänka på om man nu inte ville riskera att förlora allt glid: nollgradigt och nysnö är ju inte direkt vad en skidåkare drömmer om. Men, om man bara lät bli att valla om så var ju i varje fall glidet bra... Tack till Jerry och Jenny för all teknikträning under barmarkslägret i Vålådalen i höstas. Utan den, och utan min och Olles intensiva stakpass de senaste helgerna, hade jag aldrig fixat att staka de 9 milen från Sälen till Mora. Det fanns så klart vissa partier jag inte orkade staka, som uppför Lundbäcksbackarna, där jag fick försöka trampa fram i lössnön vid sidan av spåret. Men i övrigt var det bara stakning som gällde.

Tiden? Ja, den landade på 7h 30min. Olle körde in på 6h 44min. Lika bra att inse att han för alltid kommer åka ifrån mig...