Midnattsloppet 2008

Igår ver det premiär för mig Olle på Midnattsloppet. Utan den minsta antydan till förberedelser eller uppladdning åkte vi till Stockholm för att springa 10 km längs gatorna på Söder. Vi hade båda anmält oss via jobbet och hamnade därför ganska långt bak i startleden - jag i led 5 med en rikttid på ca 55 min, och Olle i led 6. Olle siktade dock på 47-48 minuter, vilket också gick vägen. Han slog till med ett personbästa på 46:44 (åtminstone klockad tid som han känner till), och jag sprang in på 50:53, vilket känns helt ok.

Banan var otroligt lättsprungen, och jämfört med alla fjällsturer i obanad terräng och med ryggsäck på ryggen som vi gjort den senaste tiden så kändes det som om man flög fram. Jag hade förmodligen kunnat ta mig ned under 50 minuter om det inte varit för att jag blev så akut illamående efter första vätskekontrollen, och sedan inte vågade pressa på. 200 meter innan mål råkade jag dessutom fastna med ringfingret i bälteshyskan på en man som fick för sig att korsa gatan mitt ibland alla löpare, och ryckte till så att det känns som om jag stukat den. Men, jag kan inte skylla tidne på någonting, inte ens på folkmängden för det var aldrig särskilt överdrivet trångt.

Sammanfatningsvis ett skojjigt arrangemang som sporrar till fler kortlopp.