Öppet spår 2007

Den 25 februari var den dags att för femte gången i mitt liv avverka den 9 mil långa sträckan mellan Sälen och Mora. Efter att som vanligt dagen innan, ha insupit stämningen i Mora där vi ätit oss proppmätta i Axarestaurangen, shoppat lite bra-att-ha-prylar i Stadiumtältet och fått våra skidor vallade (hjääälp! Har de lagt på klisterspray när det utlovas nysnö - hur ska detta gå??), for vi vidare mot Sälen där vi med mycket möda tryckte i oss ännu lite mat på Hasses krog.. Synd att säga att vi njöt av den måltiden, men ska det ätas så ska det! Därefter bar det av låångt låångt upp i skogen, norr om Sälen by, till familjen Persson som pappa känner till från tidigare vasaloppsår tillsammans med Fredrik Kristiansson och Daniel Gruvborg. Här blev vi mycket varmt emottagna och fick en hel övervåning att disponera för oss själva.

Magnus poserar framför packningen med nummerlappen i högsta hugg


Själva vasaloppsmorgonen möttes vi av -9 grader (perfekt!) och snö - smått, smått men envist. Väl nere vid starten var temperaturen ca -5 grader och jag var lycklig över kunna se fram emot ett lopp utan att frysa fingrarna av mig! Eftersom vi kom norrifrån denna gång kunde inte pappa-coach köra oss ända fram till startområdet, utan vi fick hoppa av nån kilometer innan och gå den sista biten. Redan här tappade vi bort Magnus... Vi hann precis fram när starten gick och jag slängde mig in i fållan medan Olle gick och uträttade andra ärenden. Jag valde att köra samma taktik som i fjol, nämligen att staka förbi köerna med långsamma åkare redan på startgärdet innan den långa backen. Här är nämligen snön så finpackad av skotrar att man har finfint glid utanför spåren och tjänar flera hundra åkare på att staka vid sidan av. Uppför backen kändes tempot långsammare än i fjol, men tiden blev bara nån minut längre.

Så här glad var Olle när han träffade på pappa längs spåret uppe i toppen av den inledande långa backen. Ännu har inte solen gått upp helt.

Väl framme i Smågan var det dags att påbörja näringsintaget - det är viktigt att hela tiden äta och dricka även om det tar emot efter ett tag. Snön yrde i snålblåsten där uppe på fjället. Ännu hade jag inte sett till Olle eller Magnus.

I Mångsbodarna var Olle plötsligt ikapp mig...

...och trots att vi inte alls åkte tillsammans vidare mot Risberg så var vi framme vid kontrollen i stort sett samtidigt.

Olle är framme i Evertsberg och än så länge tycks humöret vara i topp


Nysnö från start till mål och lösa spår gjorde att tiderna på årets öppet spår kom att ligga på minst en timme längre än i fjol. Eftersom det bitvis var som att åka i strösocker var fästet var lite si och så i de värsta stigningarna. Dessutom var det bara ett spår som gled sista halvan, vilket gjorde att alla åkte i ett enda långt tåg som givetvis gick lite för långsamt. Men, det kostade så pass mycket mer energi att försöka köra om i något av de betydligt tyngre spåren än vad det skulle ha betalat sig i tid, att jag ganska snart beslöt mig för att göra tåget sällskap och försöka köra om en och annan i de uppförsbackar där deras armstyrka svek dem. Med en sluttid på 7h 41min är jag ändå rätt nöjd och jag tyckte det var ett rätt ok lopp trots allt. Inte minst som jag slog Olle med 4 minuter och Magnus med 20 minuter :o)

Framme i mål. Till skillnad från i fjol var jag fatktiskt rätt trött när jag passerade mållinjen. Glädjande var dock att jag hade både Olle och Magnus (och en hel del andra också för den delen) bakom mig :o)


Resultat:
Jag 7h 41min 45sek
Olle 7h 45min 37sek
Magnus 8h 2min 8sek