The conquer of Devils Peak!

Att bestiga berg är också ett sätt att hålla vasaloppsformen i trim. Igår följde jag med ett gäng studenter och deras professor på en liten äventyrlig tripp up till toppen av Devils Peak, vilket är en av de högsta topparna här i Kapstaden med sina exakta 1000 möh. Hade jag i förväg vetat vad denna vandring skulle innebära hade jag förmodligen inte följt med - inte på grund av dålig fysik, för det har det visat sig att jag har bra mycket bättre än de flesta andra här, men på grund av min höjdskräck! Vissa partier innebar ren klättring uppför bergspartier, ibland med endast en ytterst liten platå nedanför och utanför där branta sluttningar på flera hundra meter. Dessutom var vi tvungna att passera vad de kallade "The knives edge" för att ta oss till "the minor peak", och branten på ena sidan av eggen är inte att leka med.





Men, det gäller ju att hela tiden utmana sig själv och successivt flytta sina gränser för vad man klarar av, och det har jag definitivt gjort nu. Turen tog allt som allt 6 1/2 timme och vi startade redan 7 på morgonen. Och lika bra var nog det, för den sista timmens vandring tillbaka till Campus igen var olidligt varm och nästan helt utan vind.