Karolinermarschen

Min morfar är gammal fältjägare med rötter i Jämtland. Han har alltid haft en önskan om att gå den så kallade "Karolinermarschen", en vandring över de norska och jämtländska fjällen i Armfeldts spår där 3000 soldater så tragiskt omkom den där vintern i början av 1700-talet. Dessvärre har min morfar aldrig kommit sig för att göra denna vandring och nu har hans ben hunnit bli för gamla för fjällstrapatser. Istället bjöd han mig, min morbror Bosse, min morbrors fru Malin och min pappa Sture att genomföra denna vandring för att på så vis kunna ta bilder och sedan berätta om våra upplevelser. Vandringen, som görs såväl på sommaren som på vintern med skidor på fötterna, anordnades av STF och Fältjägarnas kamratförening tillsammans. Den utgick från Storulvåns fjällstation där vi blev transporterad med buss till Tydal, en bra bit in i Norge. I Tydal gjordes ett besök vid Karolinermuseet varpå en kort vandring om ca 4 km till Storeriksvollen följde, där vi tillbringade första natten.



Storerikvollen var en mycket gammal fjällstation med hög mysfaktor och, enligt min åsikt, god ärtsoppa. De andra var dock av helt annan åsikt vad gällde maten ;o) Dag två gick vi från Storerikvollen, över riksgränsen och vidare till Blåhammarens fjällstation. Vädret var halt fantastiskt - strålande sol (nästan på gränsen till för varmt) och näst intill myggfritt!







Framåt eftermiddagen anlände vi till Blåhammaren där det fanns såväl duschar och riktiga toaletter som restaurang med rättigheter! Är det det som kallas fjällsemester??? Jag trodde vi skulle bo i stugor och laga torrmat på spritkök, men tji fick jag. Trerätters middag varje dag. Hmmm... fjällvandring för stadsbor??



Sista och tredje dagen vaknade vi till samma strålande väder för att sedan avverka de sista 12 kilometrarna ner till Storulvån igen. Våra färdledare valde att ta en gammal vandringsled istället för den nyare, vilket innebar att vi fick gå "på skrå" längs en fjällsida som var mycket blöt och geggig. Detta i komination med stekand sol gjorde sträckan riktigt utmattande. Väl framme i Storulvån möttes vi av morfar och Kerstin som sedan gjorde oss sälskap ner till kapellet i Handöl där vandringen avslutades med en liten minnesceremoni.



Sammanfattningsvis så var det tre fantastiskt fina dagar med allra bästa tänkbara förutsättningar och mestadels trevligt sälskap - även om det gärna kunde ha trampats på lite snabbare.... Hur som helst så smakar det mera och troligtvis blir det några dagar på fjället även nästa år. Dock i eget regi.

Tack morfar!