Lidingöloppet 16 timmar senare - eller - att ha gjort en svensk klassiker!

jaja... Jag får erkänna mig besegrad och medge att jag är lite besviken. Min planering höll inte hela vägen, tyvärr. En sluttid på 3.08 är inget jag kommer att skryta om - känns ganska uselt - men, det har nog sina förklaringar. För det första har jag en knallblå stortånagel som tillsammans med en blodblåsa på fjärde tån och ett par vattenblåsor orsakade mig mindre behangliga smärtor i varje nedförsbacke de sista 10-12 kilometrarna. Resultatet blev att jag fick stappla mig nedför minsta sluttning alternativt springa på tvären, vilket inte gick särskilt snabbt. Inte blev det bättre av att jag sparkade till med just den stortån i en sten vid 27km - ska dock inte avslöja i detta forum vilka vackra ord jag uttalade i denna stund.


Mina tår efter målgång...

Men, största orsaken till den dåliga tiden var nog ändå att jag direkt efter vätskekontrollen vid 20km blev så otroligt illamående och klarade inte springa. Jag fick gå långa sträckor eftersom kräkvarningen var stor så fort jag började pressa på det minsta. Detta ledde till att jag efter att ha klarat de första 20 km på ca 1h 50min tappade alla mina insprungna minuter på sista milen som tog hela 1h och 18min - skandal! Men, så är livet. Rent mentalt har de senaste veckorna varit rätt så jobbiga också så uppladdningen har inte varit optimal. Dock är detta ingen ursäkt - man ska kunna gå inför en uppgift när det verkligen gäller, oavsett. Resultatet efter dagens lopp blev följande:

Resultat
Erik Stensmo 2h 48min 00sek
Johan Stenberg 2h 53min 21sek
Olle Sundberg 3h 02min 25sek
jag 3h 08min 15sek
Magnus Olsson 3h 40min 14sek
Johan Bäckström 3h 47min 57sek


Lite stretch och pep-talk i gassande sol.


Minuterna innan start...

Sammanfattningsvis så var det trots allt en mycket vacker dag - solen sken och de första fem kilometrarna var nästan plågsamt heta. Bästa av allt var nog ändå att vi i och med detta nu är klara med hela klassikern! Jag tror nog kanske att lite av problemet med att hitta den extra viljan och energin efter 20 km berodde på just detta - att jag mera såg det som en avslutning av klassikern än som ett delmål i sig - när smärtan gjorde sig tillkänna blev det plötsligt viktigare att ta sig i mål än att göra det bra. Vår prestation firades med en middag på Akropolis på kvällen - Olle, Stenberg, Magnus, Stensmo och jag. Även Sara var med och firade sina mycket bra sprungna 15 km - Grattis Sara! Framåt kvällens slut hade dock mina ömmande fötter svullnat upp så rejält att jag omöjligen kunde få på mig skorna - det blev därför att cykla hem i bara strumpor...


Yes!


Mina tår dagen efter..