Pilatesutbildning

Första gången jag gick på ett pilatespass tänkte jag "jösses, vad är detta för nåt flum?". Jag gjorde allt som instruktören sa men kände mig lite obekväm... Men, när vi hade kommit ca halvvägs in i passet började jag plötsligt inse att detta var nog inte så dumt trots allt. Jag började fokusera mer och mer på träningsmomenten i övningarna och känna efter vad det faktiskt skulle kunna ge mig rent fysiologiskt, och när klassen var över var jag helt såld - det här var bra grejer det! Sen gick jag på pilates i stort sett varje lördag hela hösten tills dess att det blev dags att plocka fram skidorna och helgerna började förläggas på annan ort. Det intressanta var dock att när jag fick på mig skidorna för första gången för säsongen så kändes det så bra, tekniskt. Jag var så stabil och hade så mycket kraft att hämta från mage-bål. Känslan var ungefär som den annars brukar vara i slutet av säsongen. Och vad hade jag att tacka för det? Jo, pilates, core och yoga! Häftig insikt.

Nu har jag blivit så såld på de "vita klasserna" att jag valt att gå sats grundutbildning i Pilates med förhoppning om att kunna börja vicka på klasser och så småningom kanske även få egna. Utbildningen kördes nu i helgen i Stockholm, fredag till söndag, och hölls av Cecilia Borg, en av de riktigt stora namnen inom Pilates i Sverige. Det fascinerande med att gå nya utbildningar och ge sig på nya utmaningar är att man alltid blir lite nedtryckt i skorna och påmind om att man aldrig blir fullärd - och det är en mycket nyttig insikt. Jag har nu en massa nya intryck och en hel hoper teknik att jobba vidare med. Och jag är ganska övertygad om att ett regelbundet inslag av pilates i min träning kommer att ge resultat även på andra områden - och - jag kommer kanske att hålla lite längre....

Slottssprinten

Även i år avslutades världscupssprinten vid slottet i Stockholm, och det här året passade vi på att vara på plats. Efter att ha hälsat på Zaida och Hans-Erik för sista gången på Kungstensgatan, och som alltid blivit bjudna på mat och gästvänlighet, tog vi tunnelbanan in till Gamla stan. Vi hade dessvärre inte köpt några biljetter för läktarplats men lyckades hitta ett bra hörn nedanför lejonbacken där vi dels fick se en skymt av åkarna när de svishade förbi (jäklar va snabbt det går!) och dels hade en stor bildskärm framför oss. Och nog var det festligt alltid :o) Som alltid, när det gäller skidåkning, blev jag lite ambivalent vad gäller nationalitet och hejade nästan lika mycket på norrmännen som på våra landsmän. Men, vi lyckades till sist plocka hem både ett silver (Emil Jönsson) och två brons (Mats Larsson och Anna Dahlberg) medan norrmännen fick stå nedanför pallen den här gången.

5-milen i Holmenkollen

I går var vi i Holmenkollen och tittade på världseliten när de åkte 3 respektive 5 världskupsmil. Snacka om stämning! Blå himmel, strålande sol, folkfest och galna norrmän som gapade "Oooooddbjörn Hjeeeeelmeseeeeeet, Oddbjörn Hjelmeset" :o) Dessvärre hjälpte inte våra hejjarop stort och Mattias Fredriksson hamnade som bäste svensk på en 17e plats. Men, jag är inte den som är den utan kan i sådana situationer snabbt ställa om till att känna mig som den "gode nabon" och med gott samvete skrika "Oooooddbjörn Hjeeeeelmeseeeet, Oddbjörn Hjelmeset" tillsammans med gänget som druckit så mycket Aquavit att de knappt kom ihåg vad de hade på Kollen att göra....

Vann gjorde i varje fall Hjelmeset, framhejjad som han var.