Valloxen runt 2006

Igår var det dags för den årliga marknaden i Knivsta, med tillhörande tävling Valloxen runt. Eftersom vi behöver all träning vi kan få inför maran, hade jag och Olle bestämt oss för att ställa upp i 16 km klassen, och det gjorde vi. Trots spöregn i Uppsala, och vissa funderingar på att strunta i hela alltet, så gjorde vi båda ett riktigt bra lopp - långt över förväntan för min egen del i varje fall. De första 11 km kändes otroligt bra - kilometerskyltarna kom förvånansvärt tätt, och vi låg på en kilometertid på ganska exakta 5 min utan att det kändes det minsta ansträngande. Vid tre kilometer kvar bestämde sig dock Olle för att springa ikapp en löpare framför oss, varpå han gjorde ett ryck och drog ifrån. Jag orkade inte hålla hans tempo i det läget, men kom ändå i mål endast 1 minut efter honom. Sluttiderna -1.16.51 för Olle och 1.17.56 för mig. Helt klart godkänt.

Lyxproblem #1

Att köpa löparskor är inte det lättaste... Just nu står det tre papperskassar med texten "Löplabbet" eller "Gå- och löpkliniken" i vårt vardagsrum. Jag har köpt två par skor eftersom jag inte kan välja vilka som känns bra och Olle har köpt ett - rationalist som han är. Efter onsdagens 27-kilometare har jag insett att jag kommer aldrig att springa in mina ödesskor från Lidingöloppet och att jag faktiskt borde lägga ned hela tanken på att springa i dem på maran. Jag är numera återigen mycket öm i höger stortå med omnejd och tror nästan att jag kan ha förstört den nyligen utväxta stortånageln. Så då återstår frågan - vilka av de två nya skoparen ska jag behålla - Nike pegasus eller Adidas Supernova Cushion?

Upptrappning

Igår var det dags för en långtur igen: Ströbylund - Börje - Åkerby kyrka - Gysingevägen - hem. Det mesta gick förhållandevis fint ända tills vi passerade Librobäck. Då plötsligt kom smärtan - överallt! Eftersom både jag och Olle var ganska slut när vi närmade oss Luthagens bekanta gator så tillät vi oss att promenera den sista kilometern för att gå bort lite av stelheten. Väl hemma gjorde vi en ny mätning av sträckan och kontstaterade att vi sprungit 27 km. Men, inte hade jag trott att det skulle ta så hårt på mig. Även idag känner jag mig lite sliten (Det är ju visserligen knappt 10 timmar sen löprundan avslutades...) med lätt ömma knän och fötter. Men det är säkert bra. Hade det varit själva marathondagen hade vi ju haft 1.5 mil kvar när smärtan var som värst!

Vad är det vi har gett oss in i????

Ackumulerad distans: 167 km

Visa ord på vägen...

Idag hade vi fått hem tidningen Runners World i postlådan. I den fanns en artikel som jag bara måste få citera några rader från...

Sällan tycks livet bra nog
Något av det svåraste som finns är att trollbindas av sitt eget nu. Av livet här. Mitt i frukosten känner man inte fruktens sötma för man läser ledarsidan i morgontidningen. Mitt i OS tappas proportioner för att silver borde ha varit guld och en femteplats borde ha varit brons.

Mitt i karriären stoppar vi medaljerna i byrolådan. Mitt i livet ser vi inte mor och far. Mitt i trettioårskalaset känner vi oss gamla. För att vårt medvetande alltid längtar till högre höjder.

Längtar fram eller tillbaka till något bättre, rikare, vackrare och mer fantastiskt.

MTB-premiär :o)

Pollen och/eller förkylning

Efter två veckor med nån slags förkylning som lika gärna kan vara en nytillkommen pollenöverkänslighet har all löpningen och annan högintensiv träning fått ligga på hyllan. I förrgår orkade jag dock inte vänta mer utan följde med Olle och Stensmo på en runda i skogen - den via Hågadalen-Lurbo-Eriksberg som vi normalt sett cyklar MTB på. Det kändes fantastiskt! Så nu hoppas jag kunna komma igång igen. Underbart är det också att det börjat bli varmare ute, och jag ser fram emot många härliga kvällslöprundor de kommande veckorna. Det är ju nu mindre än en månad kvar till marathon....