Skidsäsongen har börjat

Tacka vet jag Tore Berglund. Trots att det inte finns mer än lite pudersnö i terrängen här i Värmland så har vi ett helt fantastiskt spår av konstsnö vid klubbstugan. Jag har varit där och åkt två kvällar i rad nu och det känns riktigt bra. Premiäråket gick långt över mina förväntningar - tekniken satt bra redan från första staktaget och jag kände mig oväntat stark. Mycket positivt med andra ord. Får jag bara vara frisk från förkylningar under januari och februari och om all den snö som kommit i övriga delar av Sverige får ligga kvar så kan det nog bli ett riktigt kanon-vasalopp denna gång. Då får nog Niklas ligga i om han ska "knäcka mig" för jag tror jag kan bli farlig den här gången ;o)

Lågsäsong

Sedan dryga två månader tillbaka råder det lågsäsong på träningsfronten för min del. Denna slutsats baseras bland annat på det faktum att jag sedan Raiden den 15 oktober hunnit med hela 10 (!) helt träningsfria dagar, att jag vissa veckor inte instruerat mer än mina tre ordinarie klasser samt att jag börjat godta 90 minuters yoga som en tillräcklig träningsdos. Men, framför allt baseras det på att jag just nu inte har nåt närstående mål att träna mot. Visserligen hägrar Vasaloppet öppet spår i slutet av februari, men den totala bristen på snö gör det omöjligt att börja träna på allvar (om man inte har rullskidor förstås, som Olle..). Dessutom har vi aldrig tidigare kommit igång med vasalaoppsträningen före mellandagarna, så varför skulle vi då göra det i år?

Så, jag fortsätter nog min "lata bana" ytterligare två veckor fram till jul och hoppas på att Thore fixat fram snö till elljusspåret där hemma till dess. Sen är det slut på vilan, det vill jag lova ;o)