Tillbaka i vardagen

Det har snart gått fyra veckor sedan semestern och vardagen har åter börjat ta form. Höstschemat på sats har dragit igång vilket för min del innebär pump på måndagar 16.30 och nybörjarstep på tisdagar 19.00. Även Form har sparkat igång för hösten och jag är kvar även denna termin, nu med en 60-minuters stepklass på torsdagar mellan 19-20. Trots att jag var kräkfärdigt trött på instruerandet i slutet av förra terminen så känns det nu superroligt att sätt fart igen. Pumpen gillar jag för det tekniska - det finns alltid saker att förbättra och varje klass är en utmaning, både för mig personligen och i rollen som instruktör. Koriografiklasserna är mer energi och glädje - rena egotrippar - inte minst på Form, så översköljd av beröm och tacksamhet som jag blir där varje vecka

Förutom instruerandet så har jag varit ute en hel del med min nya leksak. Augusti har bjudit på ett fantastiskt väder i år (bortsett från ett fåtal rejält regniga och leriga dagar) vilket gör att man bara måste ut i skogen med cykeln. Det är så otroligt roligt (åtminstone nästan varje gång.... ) och underbart att få komma ut i friska luften. Även för löpträningen har det varit ypperliga förhållanden, men tyvärr ligger jag lite efter på den fronten. Idag är det exakt fyra veckor kvar till Lidingö, men jag skulle önska det var det dubbla....

Styrketräning har dock fått stryka lite på foten den senare tiden - mycket med anledning av det vackra vädret, och den pockande löpträningen. Men, jag försöker klämma in ett par pass i veckan i alla fall. Klättringen blir mycket sporadisk, men det ska bli mer av det längre fram.

Just nu befinner jag mig i Värmland och även här skiner solen från en klarblå himmel. Jag och Olle provade på mina gamla ridstigar med MTBn igår kväll och idag blir det löpning på milbanan nere vid skidstugan. Skulle tro att pappa hänger på ett par kilometer han också.

Invigning av min MTB

Att köpa MTB är nog något utav det bättre jag gjort faktiskt. Det är så otroligt roligt att dundra fram i skogen i lera och gegga och över rötter och stenar att man helt glömmer bort att känna efter húr jobbigt det är - det märker man först när man ramlar ihop i soffan efter en välbehövlig dusch. Jag och Erika fick våra cyklar i fredags - hon sin Scott Contessa och jag min Trek Fuel 70 - så nu har vi varit ute både igår lördag och idag. Igår cyklade vi gula stigen, med Olle som vägvisare, och avslutade med ett varv på röda stigen i Vårdsätraskogen, innan det blev grusvägen längs ån hem. Gula stigen var bitvis lite väl trixig för mig, och jag hann med både en vurpa i en uppförsbacke (svårt att hinna klipsa ur när man tappat farten och börjat rulla baklänges....) och en uppskrapning av vänster smalben då jag slant på pedalerna. Men, det är liksom sånt som hör till. Idag var jag och Erika uppe med tuppen och stökade runt ute i Hågadalen i två timmar. Regnet öste tidsvis ned och vi var fullkomligt nedgeggade och genomsura när vi kom hem igen - riktigt härligt faktiskt :o) Nästa cykeltur är inplanerad till på torsdag. Dessimellan måste jag hinna få in två löprundor... Lidingö närmar sig, och tyvärr är min nya leksak betydligt roligare än mina nya skor.....