Vätternrundan 2005
Strax innan tio på fredag morgon bar det av till Motala. Uppsala visade sig från sin allra bästa sida med närmare 25 grader varmt och strålande sol när vi hängde cyklarna på bilen, och våra adrenalinnivåer steg nog ännu en aning. Väl i Motala såg vi till att installera oss i den lägenhet vi lyckats hyra för helgens eskapader och den visade sig ligga optimalt till - knappt 300 meter från såväl start som mål. Efter att ha burit upp alla fyra cyklarna - det var jag, Olle, Beckan och Erik Stensmo som skulle campa ihop - var det dags att hämta ut nummerlappar och att ägna sig åt traditionell långloppsshopping. Det är konstigt det där, men det finns alltid nåt man behöver.... Denna gång blev det en vindtät supertunn cykeljacka (dock inget korvskinn á la Kila) som lätt fick plats i ryggfickan på tröjan. Olle inhandlade en cool Brikotröja. Efter shopping gällde nästa stående långloppsinslag - proppa magen full med pasta - och därefter bums i säng. Då var klockan knappt 19 tror jag...
Vid 01.00 ringde min väckarklocka. Då var det kaffe, ostkaka och macka med banan som gällde. Ostkaka är nämligen enligt säkra källor den bästa sista uppladdningen inför ett långlopp - betydligt mer proteinrikt och lättspjälkat än havregrynsgröt. Men... måste nog säga att lightversionen är att föredra....
Strax innan två var det dags att bege sig mot startområdet. Beckan och Stensmo hade redan cyklat iväg eftersom de hade starttid 02.16. Min start gick 02.32 och Olles 03.00. Om man zoomar in klockan på micron så ser man att jag faktiskt talar sanning.
Själva loppet gick faktiskt förvånansvärt bra. Ända till Jönköping kändes allt mest bara lätt och skoj. Det var häftigt att cykla den första timmen i mörka natten och se alla röda baklysen ringla sig fram på den östgötska slätten. Ganska snart hittade jag en kille och en tjej som höll bra tempo vilka jag kunde haka på. Strax innan Gränna dök det dock upp en klunga på säkert hundra cyklister, vilket gjorde att tempot drogs upp en aning och jag drogs med i suget. Efter det såg jag inte till killen och tjejen nåt mer... Utanför Jönköping började dock eländet. Ett tag trodde jag vi skulle klättra till månen för vägen slutade aldrig att stiga uppåt. Då hade vi dessutom motvind och det fanns ont om klungor att ta rygg på. Kände av en viss tendens till misströstan vid 13 mil men det gick otroligt snabbt över. Efter Hjo blev allt mycket lättare - himlen sprack upp till klarblå och molnfri och solen värmde så mycket att jag fick plocka av mig både överdragsbyxor och den nya jackan. Mellan 22 och 27 mil kände jag mig otroligt stark och fick vid flera tillfällen dra ett gäng gubbar uppför de långa stigningarna. Ett tag trodde jag till och med att jag skulle hinna ta mig in på 12 timmar, men det var innan jag visste hur de sista tre milen var.... Där kom nämligen alla "småjävlarna", små branta backar som totalt suger musten ur en! Då lovade jag mig själv att "detta gör jag aaaaaldrig mera om"... När det var 2 mil kvar förstod jag att 12 timmarsgränsen skulle spricka ordentligt och sluttiden blev därför 12.31.
Nu, ca två dygn senare, är jag ganska nöjd med mina 12.31 också. När jag tänker tillbaka på loppet så finns det inte så mycket som jag känner att jag skulle gjort annorlunda. Det är alltid svårt när man gör något för första gången. Jag var mest rädd för att ta slut och väntade liksom under Siljan på att den totala tröttheten skulle slå till. Den här gången gjorde den det - men då hade jag bara 300 meter kvar till mål....
Hur som helst så är känslan efter ett avklarat långlopp helt fantastisk - i alla fall om man gjort någolunda bra ifrån sig. Det är ungefär som efter en avklarad tenta. Man vet att nu kan man bara gå omkring och känna sig nöjd och belåten i ett par dagar och proppa i sig mat i enorma mängder - för är det nåt man blir så är det hungrig. Jag har till och med börjat tänka om, så hotet från Johan Stenberg om att ge mig en startplats i 30-årspresent (nu är det visserligen ett tag kvar dit....) känns inte längre som ett hot. Jag skulle nog mest bara tacka och ta emot och sedan se till att göra det på under 12 timmar :o)
Resultat:
Erik Stensmo 10h 18min
Olle Sundberg 10h 21min
Magnus Olsson 11h 9min
Johan Stenberg 11h 13min
Mårten Wikström 11h 40min
Johan Bäckström 11h 40min
Alexandra Patriksson 12h 31 min
vilket tydligen ledde till följande placeringar
886 Micke
1176 Stensmo
1217 Olle
2062 Magnus
2132 Stenberg
2726 Mårten
2726 Beckan
4110 jag
Med tanke på att det var mer än 14 000 som fullföljde rundan i år kan vi nog säga att vi alla gjorde ganska bra ifrån oss.
Vätternrundans officiella hemsida
Vid 01.00 ringde min väckarklocka. Då var det kaffe, ostkaka och macka med banan som gällde. Ostkaka är nämligen enligt säkra källor den bästa sista uppladdningen inför ett långlopp - betydligt mer proteinrikt och lättspjälkat än havregrynsgröt. Men... måste nog säga att lightversionen är att föredra....
Strax innan två var det dags att bege sig mot startområdet. Beckan och Stensmo hade redan cyklat iväg eftersom de hade starttid 02.16. Min start gick 02.32 och Olles 03.00. Om man zoomar in klockan på micron så ser man att jag faktiskt talar sanning.
Själva loppet gick faktiskt förvånansvärt bra. Ända till Jönköping kändes allt mest bara lätt och skoj. Det var häftigt att cykla den första timmen i mörka natten och se alla röda baklysen ringla sig fram på den östgötska slätten. Ganska snart hittade jag en kille och en tjej som höll bra tempo vilka jag kunde haka på. Strax innan Gränna dök det dock upp en klunga på säkert hundra cyklister, vilket gjorde att tempot drogs upp en aning och jag drogs med i suget. Efter det såg jag inte till killen och tjejen nåt mer... Utanför Jönköping började dock eländet. Ett tag trodde jag vi skulle klättra till månen för vägen slutade aldrig att stiga uppåt. Då hade vi dessutom motvind och det fanns ont om klungor att ta rygg på. Kände av en viss tendens till misströstan vid 13 mil men det gick otroligt snabbt över. Efter Hjo blev allt mycket lättare - himlen sprack upp till klarblå och molnfri och solen värmde så mycket att jag fick plocka av mig både överdragsbyxor och den nya jackan. Mellan 22 och 27 mil kände jag mig otroligt stark och fick vid flera tillfällen dra ett gäng gubbar uppför de långa stigningarna. Ett tag trodde jag till och med att jag skulle hinna ta mig in på 12 timmar, men det var innan jag visste hur de sista tre milen var.... Där kom nämligen alla "småjävlarna", små branta backar som totalt suger musten ur en! Då lovade jag mig själv att "detta gör jag aaaaaldrig mera om"... När det var 2 mil kvar förstod jag att 12 timmarsgränsen skulle spricka ordentligt och sluttiden blev därför 12.31.
Nu, ca två dygn senare, är jag ganska nöjd med mina 12.31 också. När jag tänker tillbaka på loppet så finns det inte så mycket som jag känner att jag skulle gjort annorlunda. Det är alltid svårt när man gör något för första gången. Jag var mest rädd för att ta slut och väntade liksom under Siljan på att den totala tröttheten skulle slå till. Den här gången gjorde den det - men då hade jag bara 300 meter kvar till mål....
Hur som helst så är känslan efter ett avklarat långlopp helt fantastisk - i alla fall om man gjort någolunda bra ifrån sig. Det är ungefär som efter en avklarad tenta. Man vet att nu kan man bara gå omkring och känna sig nöjd och belåten i ett par dagar och proppa i sig mat i enorma mängder - för är det nåt man blir så är det hungrig. Jag har till och med börjat tänka om, så hotet från Johan Stenberg om att ge mig en startplats i 30-årspresent (nu är det visserligen ett tag kvar dit....) känns inte längre som ett hot. Jag skulle nog mest bara tacka och ta emot och sedan se till att göra det på under 12 timmar :o)
Resultat:
Erik Stensmo 10h 18min
Olle Sundberg 10h 21min
Magnus Olsson 11h 9min
Johan Stenberg 11h 13min
Mårten Wikström 11h 40min
Johan Bäckström 11h 40min
Alexandra Patriksson 12h 31 min
vilket tydligen ledde till följande placeringar
886 Micke
1176 Stensmo
1217 Olle
2062 Magnus
2132 Stenberg
2726 Mårten
2726 Beckan
4110 jag
Med tanke på att det var mer än 14 000 som fullföljde rundan i år kan vi nog säga att vi alla gjorde ganska bra ifrån oss.
Vätternrundans officiella hemsida
posted by Alexandra at 11:22 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home